Curt Dahlgren (Feb. 2010): Kollektivism – individualism – personlighet. Nya trender i samhället? Eller ”Skit i traditionerna”

Ett resultat av de världsvida värdeundersökningar som utförs med jämna mellanrum är att vi i västvärlden, och framförallt vi i Sverige, har lämnat kollektiva värden för mer individualistiska. Dessa iakttagelser, som bygger på omfattande intervjuundersökningar, vilka återfinns på

www.worldvaluessurvey.com/services/index.html.

stämmer väl överens med det som den brittiske sociologen Anthony Giddens ansåg karakterisera det senare 1900-talet vid konstruktionen av individuell identitet. Det som Giddens bland annat lyfter fram är att i vårt senmoderna samhälle styrs vi inte av traditionen, vi är frikopplade från släkten i beslut som gäller vårt liv och vår framtid och vårt liv omges inte av traditionella riter i samma utsträckning som förr. Istället bygger det på de erfarenheter jag själv gör genom de val jag gör. Om man tar händelser som födelse, giftermål och begravning, får vi alltmer privatiserade, individualiserade men framförallt personliga inslag i de riter som förekommer vid dessa tillfällen.

Så det jag här vill testa är om studier av t.ex. dödsannonser speglar en samhällelig utveckling från kollektivism till individualism kopplad till personalism, d.v.s. att vi på ganska kort tid har gått från ett kollektivt samhälle i den mening att alla gjorde som alla andra, till att man bröt mot denna kollektivism, alltså individualism, som i sin tur alltmer lyfter fram personen. Exempel från en sekulär nivå kan vara införandet av personval i de allmänna valen till riksdag, landsting och kommun. Ett annat exempel kan vara från underhållningsvärlden där snarare personliga drag än individuella är grundläggande för framgång i olika tävlingar som t.ex. Let’s Dance och idol.

Inom dödsannonsernas värld var det nästintill omöjligt att bryta mot den kollektiva traditionen med kors i dödsannonserna före 1978. Tidningarnas familjesidor såg ut så här:

De var fyllda med kors. Enda undantagen var ordenssymboler och den femuddiga stjärnan för mosaiska trosbekännare. Bilden började smått förändras när mer individuella symboler accepterades av familjesideredaktörerna, vilket är ett tydligt tecken på ett avståndstagande från det kollektiva. De första till korset alternativa symbolerna var framför allt blommor och andra naturbilder, vilka mycket väl kan vara exempel på att den som satt in annonsen vill illustrera den avlidnas personlighet med symbolen. Tydligare exempel på att man med symbolen vill säga något om individens personlighet är enligt min mening följande:

Kanske kan man säga att Andrew låter sin personlighet lysa fram genom sin (galg)humor. I sin dikt antyder Iris dels en ödestro, men också, och kanske framförallt en stark personlig uppskattning av livet. Men båda, antar jag, har som individer själva utformat sina personliga dödsannonser, något som knappast var möjligt i ett traditionellt kollektivistiskt samhälle.

Till sist var kanske den danske författaren Leif Panduro en tidig postmodernist. Hans bok Rend mig i traditionerna,(på svenska: Skit i traditionerna) kom ut redan 1958.