Anna Davidsson-Bremborg (Februari 2009) Riter som världsarv

DN rapporterar att Sverige vill ansluta sig till Unescos nya konvention om skydd av immateriella kulturarv (DN:s artikel här). Nu utreds vilka av de svenska riterna som kan kvalificera.

De riter som är aktuella för att upptas på listan är riter som är speciella för ett samhälle och som bidrar till en känsla av identitet och kontinuitet. En del av dessa riter utförs av minoritetsgrupper och hotas av majoritetgruppers religiösa utövning – ofta genom att betraktas som ”primitiva”.

Tanken på att man kan bevara riter genom att upptas på en lista är intressant, men väcker många frågor. Kan man bevara riter när ett samhälle förändras? Vad händer med riten om den bara utförs för att den tillhör ett kulturarv och står för en känsla av identitet bland människorna? Hur hänger riter ihop med de människor som utför dem?

Religionssociologen Grace Davie talar om en vikarierande tro som blir tydlig vid riter i bland annat vårt land. Alla som deltar i riten - t ex går på en begravning - tror inte på den i religiös bemärkelse. Men, och det är poängen, de överlåter "troendet" till prästen, och uppfattar detta som en viktig del av riten. Prästen får tro åt alla som är där. Utifrån detta kan man fundera på vad som händer med en rit om ingen längre tro på den, utan den bara utförs för att den står på en världsarvslista...

Den 15 december ska vi får reda på vilka svenska riter som kommer med på listan. Det ska bli spännande!

Läs mer om det immateriella kulturarvet på Unescos hemsida här.

Specifikt om riter står det här