Anna Davidsson-Bremborg (Januari 2009) Obamas installationstal och civilreligion

Barack Obama installerades idag som USA:s president. Många såg och hörde hans tal, och det har redan kommenterats ur en rad olika aspekter. Det jag tänker på när jag nu läser igenom det (här) är hur framträdande civilreligionen är i det. Det finns väldigt mycket man kan skriva om det, men jag tänker bara lyfta fram några aspekter för den som är nyfiken på vad som menas med civilreligion.

Civilreligion är ett begrepp för en religiositet som är kopplad till en nation. Det blir en blandning mellan politik och religion, utan att det behöver röra sig om en specifik religion. Civilreligion kommer till uttryck exempelvis när det talas om nationen som en utvald nation med ett speciellt uppdrag, när tidigare politiska ledare får stå som föredömen, när Gud eller heliga texter nämns av politiska ledare, när religiösa ritualer eller symboler används i den politiska sfären, eller när krig och krigsplatser används i nationella riter.

Om man ser på Obamas tal så uppfyller han alla sådana kriterier för en civilreligion. Han hänvisar till Skriften att ”tiden är inne” och”det gudomliga löftet att alla är lika värda, alla är fria…” för att i nästa andetag säga att ”vi bekräftar vår nations storhet”. Denna storhet måste dock förtjänas, och det har de personer som byggt USA gjort i alla tider. Här nämner Obama nybyggarna, slavarna, fabriksarbetare och soldater. Det var arbetare som kämpade inte bara för sig själva, utan för att bygga landet. ”De såg Amerika som någonting större än summan av våra individuella strävanden, mäktigare än den splittring som härkomst, inkomst eller käbbel kan åstadkomma”.

Det blir tydligt att USA står för en särskild moral, ett ideal över alla andra: ”Nationens fäder /…/ författade ett samhällskontrakt för att säkra rättsstaten och medborgarnas rättigheter; ett samhällskontrakt som fördjupats genom generationers blodsoffer. Dessa ideal lyser fortfarande upp världen och vi tänker inte överge dem av praktiska skäl.”

Försvaret av nationens ideal återkommer vid flera tillfället då krigsplatser nämndes:

”För vår skull stred de och dog, på platser som Concord och Gettysburg, Normandie och Khe Sanh.” och ”de fallna hjältar som ligger i Arlington [-] viskar till oss genom åren.”. De stupade soldaterna blir nationella hjältar, eller helgon.

Till sist kopplas det amerikanska idealet och nationen samman med Gud: ” Detta är källan till vårt självförtroende - insikten att Gud uppmanar oss att forma ett ovisst öde”.

Att talet avslutas med ”Gud välsigne er och Gud välsigne Amerikas förenta stater” är knappast förvånande.