Kyrkan mitt i byn - eller ute på nätet?

Anders Sjöborg

 

6 mars är det biskopsvigning i Uppsala domkyrka. Inte mindre än två biskopar kreeras i ett av ombyggnation decimerat kyrkorum. Martin Modéus blir biskop i Linköpings stift, och Sven-Bernhard Fast blir biskop i Visby stift och därmed också ansvarig för Svenska kyrkan i utlandet. Två män sätts in i en månghundraårig tradition av institutionaliserat karismatiskt ledarskap. Än se’n? Är detta en nyhetshändelse? Jämfört med för omkring 150 år sedan kanske söndagens biskopsvigning är av mer begränsat intresse. I början av 2000-talet kanske inte en biskopsvigning, om så av två biskopar på en gång, tilldrar sig så mycket uppståndelse för personer utanför de närmast engagerade i respektive stiftsorganisation? Och företrädare för kungafamiljen som annars brukar förgylla dylika högtider med sin närvaro, finner vad jag förstår, för gott att denna gång prioritera de pågående skidmästerskapen i Holmenkollen. Nej annat var det förr... Som framgår av vidstående bild

 fanns vid 1800-talets mitt biskopar som inte bara var kyrkliga ledare, de var även ledande kulturpersonligheter, uppskattade retoriker och skalder, de ledde stora utbildningspolitiska utredningar och de fanns helt enkelt lite mer mitt i byn. Nåja, Sverige var ju vid den här tiden ganska mycket mer av precis en by, så jämförelsen är kanske inte helt rättvis. Den funktionella differentiering som ägt rum i Sverige och västvärlden sedan 1800-talets mitt har gjort det allt svårare att vara generalist. Om en person idag har kompetens inom sitt område, följer inte med nödvändighet att vederbörande också åtnjuter en aktad position även inom andra fält.  Skomakaren hålles vid sin läst i det alltmer specialiserade samhället, och biskopen vid sin domkyrka.

 

 

Religionssociologin var under 1900-talet ganska fäst vid en sådan bild: i takt med att samhället blir alltmer specialiserat och uppdelat, tänkte man sig att detta ledde till att inte minst religionens plats därmed blir mer marginaliserad. Samtidigt uppträdde andra tecken i samtiden som pekar i en annan riktning. Dessa tecken, formulerade som teorier om religionens återkomst eller sakralisering påminner om att religionen kanske inte blev riktigt fullt så marginaliserad, i alla fall inte så pass att den dog sotdöden. Men till skillnad från Wallin, Tegnér och andra kulturpersonligheter från enhetssamhällets tid, behöver religiösa ledare i början av 2010-talet aktivt söka arenor för att komma till tals i det offentliga rummet. Kanske är det en händelse som ser ut som en tanke att Svenska kyrkans nuvarande ärkebiskop Anders Wejryd nu börjar att blogga. Ärkebiskopen säger till Kyrkans Tidning ”att han känt att det förväntas av honom som biskop” att han ska finnas med en egen blogg på internet. Enligt intervjun menar han samtidigt att det mest ”kommer att handla om tron”. Det verkar som en rimlig idé. Om den nystartade bloggen bidrar till en mer ”direkt kommunikation” får framtiden utvisa.  

 

 

Bilden är hämtad från:

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Wallin,_Franz%C3%A9n,_Berzelius,_Geijer_och_Tegner_1843.jpg?uselang=sv