Gunilla Hallonsten (December 2008) Världsaidsdagen fyller 20 år!

Den 1 december är den internationella världsaidsdagen. Över hela världen påminner vi oss, den här dagen och den här veckan i december, om att 35 miljoner människor i världen lever med hiv & aids, att 6000 människor dör varje dag på grund av aids och att två tredjedelar av dem som är i behov av bromsmediciner inte har tillgång till behandling.

I Sverige uppmärksammas dagen i städer och kyrkor runt om i landet och vi vet att cirka 5000 människor lever med hiv i Sverige idag. Svenska kyrkans 14 biskopar skrev ett biskopsbrev om hiv år 2007 med starka och radikala rekommendationer till läkemedelsföretag, nationella ledare, religiösa ledare och församlingar både i Sverige och globalt. På det viset gjorde biskoparna något unikt och banade väg för andra religiösa ledare att ta ställning för hiv-positivas människovärde.

Religion och hiv har nämligen en besvärlig gemensam historia. När de två kopplas ihop handlar det nästan uteslutande om att religiösa ledare och organisationer ägnat sig åt stigmatisering och diskriminering av hiv-positiva och deras anhöriga.

I juni i år hölls ett toppmöte i New York med FN:s General Assembly kring hiv. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon öppningstalade och sa att trots att mänskliga rättigheter nu funnits i 60 år så existerar ett ofattbart stigma och diskriminering kring hiv & aids.

Stigmatisering kring hiv & aids kan betyda att en människa avhumaniseras, inte ses som en vanlig människa utan är mindre värd för att hon bär sjukdomen. Hon blir då ”märkt” genom hur hon tilltalas eller hur och om hon får delta i det sociala livet. I södra Afrika kan avhumaniseringen ta sig olika uttryck, t ex att den som är hiv-positiv inte får dricka ur glas som resten av familjen använder, eller att hon göms och lämnas att dö.

Stigmat som omgärdar hiv & aids i södra Afrika förhindrar människor från att söka testning, vård, stöd och därmed behandling. Det är t ex vanligt att människor inte vågar ta sina bromsmediciner då de är rädda för att bli identifierade som hiv-positiva. Att inte ta bromsmediciner betyder att människor dör.

I kontexten av södra Afrika spelar religion både en roll av att fördöma och att befria människor som lever med hiv. Vid XVII International AIDS Conference i Mexiko i år konstaterades just att kyrkorna i Afrika på gräsrotsnivå utför den största delen av hemsjukvårdsarbetet som bedrivs på kontinenten. Min erfarenhet av gräsrotsarbetet med aids i södra Afrika är att de utgör en folkrörelse av förändring inom kyrkorna där människor samarbetar över samfundsgränser och även över religiösa gränser för det gemensamma kring förbättrade levnadsvillkor kring aids.