Klä dig väl, du kvinna!
Karin Jarnkvist, doktorand i religionssociologi vid Umeå Universitet
Sedan i måndags är det förbjudet att offentlig bära heltäckande slöja i Frankrike. Frågan om slöjförbud är oerhört komplex och kan förstås ur olika perspektiv. Jag vill med utgångspunkt i förbudet diskutera synen på kvinnan i dagens samhälle, det franska liksom det svenska.
Låt oss börja i Frankrike. Den som bryter mot slöjförbudet kan få böta 150 euro (ca 1400 kronor) och gå en kurs i medborgarskap. En person som tvingar någon annan att klä sig i burka eller niqab kan tvingas böta 30 000 euro. Sarkozy-regeringen lär hävda att förbudet handlar om jämställdhet (DN 2011-04-10). Uppfattning tycks vara att muslimska män tvingar kvinnorna att bära slöja. Ett sådant förtryck måste bekämpas på alla sätt men att bötfälla en klädsel anser jag är att gå fel väg. De synliga symptomen lindras men det garanterar inte att det sjuka försvinner. Förtrycket kan mycket väl leva vidare på andra sätt. Dessutom är de flesta av de knappt 2000 kvinnor i Frankrike som bär heltäckande slöja vuxna konvertiter och troligen frivilliga bärare av den (DN 2011-04-11). Också de straffas genom lagen. Den befrielse för kvinnan som förbudet möjligen önskar uttrycka kan därför lika väl tolkas som en begränsning av kvinnors frihet.
Sarkozy har svårt att övertyga mig om att lagen grundas i kampen för jämställdhet. Han har inte gjort sig känd för en sådan strävan, däremot för att reglera invandringen och försöka att slänga ut romer ur landet. Burkaförbudet kan ses som ett populistiskt försök att vinna röster från det främlingsfientliga och starka partiet Front National. Om det ändå är jämställdhet det handlar om vill jag slå fast att vad de ofta fattiga kvinnor som tvingas bära burka i Frankrike behöver i kampen för frigörelse inte är förbud utan hjälp att stärkas. De behöver utbildning och vägar in i samhället för att nå en frihet!
Regleringar av hur kvinnor ska klä sig är på intet sätt unikt, vare sig för Frankrikes politiker eller för somliga muslimer. Tvärtom. Ständigt upprepas mönstren, också här i Sverige. I slutet av 1980-talet deltog jag i ett kristet läger där en grupp unga störde sig på en flickas klädsel och sminkning. Det resulterade i att flickan offentligt fick be cirka 300 lägerdeltagare om ursäkt. Hon lovade att aldrig klä eller sminka sig så igen. Skammen i flickans ögon är det jag minns mest från detta läger. Istället för en diskussion om gruppens intolerans blev den normbrytande flickan en given måltavla. Och ingen protesterade. Alla lät det ske. Jag deltog aldrig mer i något liknande läger och tvivlar på att flickan gjorde det heller.
Om och om igen. Dessa begränsningar för kvinnan. Än klär hon sig för mycket, än för lite. Det är möjligt att könsmaktstrukturerna kan få särskilt starkt fäste i religiösa sammanhang med ofta tydliga auktoriteter som den troende kan ha svårt att sätta sig upp mot. Begrepp som tradition och värderingar är strukturernas täckmantlar. Men de finns i hela samhället och berör varje man och kvinna, från födsel till död. Att skylla på religionen är att göra det för enkelt. Som jag tidigare nämnt kan Frankrikes sekulära lagstiftning tolkas som begränsande, oavsett avsikten med den. Och i det svenska samhället är det inte mycket bättre. Ännu erfar kvinnor hur de i svenska domstolar måste försvara sin rätt att klä sig hur de vill utan att för den skull bli utsatta för våldtäkt och förnedring. Också i det ”jämställda Sverige” är vägen lång till lika villkor för män och kvinnor. Jag drömmer om ett mer tolerant samhälle där varje människa respekteras för vem den är, oavsett kön och klädsel.
Du kan ändra denna exempeltext. Peka här och klicka på knappen "Redigera text". Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.