Anna Davidsson-Bremborg (November 2008) Religion i turismens tjänst

Jag har nyligen kommit tillbaka från en längre resa i Australien och det får mig att fundera över hur religion kan användas för oss turister.

Australiens historia är inte lång, sett ur ”de vitas” perspektiv. Ett hus från slutet av 1800-talet är ibland det äldsta man kan visa upp. Men Australiens historia börjar ju inte där. Aboriginerna lär ha kom dit för minst 40 000 år sedan, och några av grottmålningarna i Kakadu nationalpark uppskattar man kan vara 20 000 år gamla, och då ett av de äldsta verken av människor i världen. Och det är aboriginernas kultur som är den ”äkta” eller "traditionella" kulturen i Australien, samtidigt som det är den ”exotiska” och främmande, även inom landet.

 

Vad är det då man som turist får lära sig? Framför allt är det två saker som lyfts fram: mat och religion. Jag fick genom turistbroschyrerna och diverse informationsskyltar lära mig att aboriginerna vet hur man samlar mat i naturen, vilka bär och frukter som är ätliga, och framför allt hur man gör giftiga växtdelar till ätliga genom lakningsprocedurer. Sådan kunskap är å ena sidan vansinnigt intressant, å andra sidan funderar jag mycket på varför aboriginer förväntas plocka sin mat i skogen medan vi andra går till affären och köper vår. Hur ska man förhålla sig till denna kunskap om naturen som traderats genom generationer, men som inte är nödvändig för överlevnad i dagens samhälle?

 

Om religionen fick jag veta att aboriginerna tror på en drömtid, en skapelsetid som också är närvarande i nuet. Om drömtiden finns många berättelser, myter, om hur världen skapades där djur spelar en viktig roll. Vissa djur betraktas som heliga, bland annat sköldpaddan, näbbdjuret, dingo (vildhund) och framför allt regnbågsormen. Dessa finns med i berättelserna om hur världen blev till.

 

Så kommer jag som turist till Gunlom där jag får veta att sjön här betraktas som helig för aboriginerna, här bodde regnbågsormen – eller kanske bor han här nu? Men sjön är inte heligare än att den idag erbjuds som badplats, och i närheten finns en camping. Jag undrar för mig själv om upplysningen att sjön är helig egentligen betyder något för mitt förväntade beteende: som att jag förväntas ta av mig skorna och täcka huvudet om jag går in i en moské. Vad betyder det för aboriginerna idag att sjön är en helig plats?

 

Om detta får jag inget veta. Heligheten och berättelsen om regnbågsormen finns där mest för att göra sjön kulturellt intressant, och inte bara till en bra badplats i värmen. Aboriginernas religion blir en fernissa som läggs på och som gör platsen exotisk. Och detta gör mig arg. Jag vill faktiskt veta hur aboriginer idag ser på platserna som jag kommer till. Sker det några årliga riter där? Eller är platsen övergiven som ritplats för att jag som turist ska ha tillgång till den? Eller är det så att platsen i själva verket inte alls längre betraktas som helig av aboriginerna?

 

Jag skulle också kunnat bli arg för att religionen kommersialiserats – den är mest till för att sälja produkter med de mytologiska djuren på. Men det blir jag inte. Tvärtom blir jag glad att hitta länkar mellan de överlevnadsvillkor som dagens samhälle kräver och det traditionella hantverket. Självklart kan aboriginsk kultur säljas på samma sätt som västerländsk kultur. Självklart måste aboriginerna ha samma möjligheter som jag att bo i hus, köpa mat i affär och tjäna sin lön i pengar.

 

Samtidigt undrar jag – utan att ha fått svar under min resa – hur religionen förändrats i mötet med det moderna samhället. Vad tar man med sig in i staden av myter, riter och heliga platser? Jag tror det får bli utgångspunkten för nästa resa till Australien…

 

 Vill du läsa mer om Kakadu nationalpark?


http://www.environment.gov.au/parks/kakadu/index.html