Göran Gustafsson (December 2008) Den religiösa prylmarknaden
När religionsforskare närmar sig enskilda människors eller gruppers religion så beaktar man i regel vad man t r o r (på Gud, en högre makt, betydelsen av Jesu död och uppståndelse, liv efter döden o.s.v.) och/eller vad man g ö r (går i kyrkan, ber, läser Bibeln, ger till församlingen o.s.v.). Man skulle emellertid också kunna beakta vad människor h a r , i vad mån de genom olika föremål och tecken i sina hem eller på sin klädsel demonstrerar sin religiösa tillhörighet.
De adventsstjärnor som nu pryder åtminstone något fönster i de flesta villor och lägenheter är med all säkerhet inte något tecken på att innanför väggarna finns människor som markerar att de följer det kristna kyrkoårets rytm och väntar på Jesu födelse; kanske kan man spåra ett vagt folkreligiöst medvetande i de många och varierande stjärnorna. Man skulle möjligen komma närmare åtminstone ett medvetande om varför vi firar jul om man kunde titta in genom de illuminerade fönstren och se efter om där också finns en julkrubba.
Julkrubban kan åtminstone vara ett typiskt utslag av vad en amerikansk religionssociolog (Colleen McDannell) för ett drygt decennium betecknade som Material Christianity i en bok med samma namn med undertiteln Religion and popular culture in America (New Haven & New York: Yale University Press 1995). Vi behandlade boken vid ett seminarium med religionssociologerna i Lund, vi fann den intressant men alla var så upptagna med andra forskningsuppgifter att den originella approachen till vardagsmänniskornas religion snart glömdes bort.
Frågan om ”materiell kristendom” aktualiserades emellertid för mig då jag – med Kyrkans Tidning – fick en katalog från ”KM & Bornelings” med hemort i Forserum mitt i Frikyrkosmåland. Utöver information om utgivningen av översatta romaner – författarstjärnorna heter Karen Kingsbury, Francine Rivers och Bodie & Brock Thoene - med mycket tydlig konservativ eller rent av fundamentalistisk kristen tendens och om det rika utbudet av barnböcker (”Har Dinosaurierna funnits?”) presenteras en mängd ”prylar”. Man kan köpa Bibelfodral i olika utföranden, man kan fortfarande få askar med Mannakort, det finns kort för hälsningar vid alla tillfällen ”med kristen text”, det finns slipsnålar, armband, dekaler, oljeflaskor och nyckelringar, allt med kristna texter eller symboler. Det finns både Noa- och Jona-spel och en tärning med sex olika bordsböner. Men framförallt finns det halssmycken: Åtminstone 100 varianter med kors, Davidsstjärnor, fiskar, hjärtan, hund med kors, sandaler, texter (t.ex. ”Joshua 1:9” och ”Forgiven”).
KM & Bornelings är näppeligen ensamma på denna speciella marknad även om de skulle vara störst. Det vore en intressant forskningsuppgift för religionssociologer att undersöka vilka kunderna är såväl när det gäller det skriftliga som det mera materiella utbudet. Framförallt skulle man vilja ha klarlagt vilken vikt man lägger vid att nöjesläsningen riktas mot litteratur som serien SionsArvet och vid att smycken och andra accessoarer markerar bärarens religiösa identitet.