Curt Dahlgren (December 2009) Den ”nya” andligheten?

I dagens medier framhålls ofta att svensken idag omfattar något som kallas för nyandlighet. En sökning på detta begrepp i databasen PressText gav 337 träffar. En sökning på samma begrepp i en databas med 3811 ledarartiklar slumpmässigt valda ur svenska dagstidningar mellan åren 1976 och 1995 gav inga träffar.

Vad utgår man ifrån?

Påståendet om existensen av en nyandlighet förutsätter att vi tidigare ägnade oss åt andra former av andlighet, men mig veterligt anger man inte någon tidpunkt för när så skulle vara fallet. Vad vi däremot vet är att det var först 1981 som man i en värdeundersökning gav svarsalternativet ”Det finns något slags ande eller livskraft”, jämte svarsalternativen ”Det finns en personlig Gud”, ”Jag vet inte vad jag skall tro”, ”Jag tror egentligen inte att det finns något slags ande, Gud eller livskraft” samt ”Vet ej” på frågan om vilket av dessa alternativ som kom närmast ens egen övertygelse. I tidigare undersökningar hade man ställt frågan ”Tror ni att det finns en Gud?” Nejsvararna utgjorde här 8 % 1947, 21 % 1968, 34 % 1980 och 46 % 1990. Motsvarande andelar som svarade ”Ja” respektive år var 83 %, 72 %, 52 % samt 38 %. När fler svarsalternativ än ”Ja”, ”Nej” och ”Vet ej” gavs 1981, var det enbart 20 % som sade sig tro på en personlig Gud, 41 % anslöt sig till svarsalternativet ”Det finns någon slags ande eller livskraft”. Senast samma svarsalternativ gavs i motsvarande undersökning var 1999. Då svarade 16 % att de trodde på en personlig Gud och 54 % menade att det ”finns någon slags ande eller livskraft”. Bilden kompliceras ytterligare eftersom man i en undersökning år 2000 införde ytterligare ett svarsalternativ: ”Jag tror att Gud snarare är någonting inom varje människa än någonting utanför”. I detta svarsalternativ instämde 36 % av de svarande, medan andelen som sade sig tro på ”en Gud som man kan ha en personlig relation till” var 18 %, och en femtedel anslöt sig till påståendet om existensen av ”en opersonlig högre makt eller kraft”.

Hur kan nyandligheten se ut?

En inte alltför djärv slutsats av ovanstående är att svenskars vilja att instämma i ett påstående om Guds existens minskar under årens lopp, medan man i högre grad ansluter sig till påståenden om existensen av övernaturlig makt, ande eller kraft, ett påstående som får stark konkurrens av svarsalternativet ”Jag tror att Gud snarare är någonting inom varje människa än någonting utanför”. Ju fler svarsalternativ som förs in, ju mer differentierad blir bilden av vad svenskar tro på – vilket naturligtvis är bra – men ju svårare blir det att hävda att vi har en nyandlighet, eftersom vi inte vet om denna fanns tidigare på grund av att den inte efterfrågades. Att man tidigare i ökande grad svarade ”Nej” på frågan om man tror att det finns en Gud, beror förmodligen mer på avsaknad av svarsmöjligheter än på bristande andlighet.

Man kan göra följande antagande: Nyandligheten kan åskådliggöras genom en jämförelse mellan dem som säger sig tro på en Gud som man kan ha en personlig relation till å ena sidan (dessa ses här således, förenklat, som representanter för en traditionell andlighet). Å andra sidan finns de som tror på en ande eller livskraft, samt de som menar att Gud är något inuti i människan och inte något utanför i undersökningen från 2000. Man får då följande bild: De nyandliga tror i högre grad än de som tror på en personlig Gud att inget händer efter döden, frälsning inte beror på hur man levt sitt liv, alla människor kan komma till himmelen, samt att det lidande vi människor utsätts för ”beror på ödet, att det är förutbestämt”. De har också i något högre grad en ”maskot eller något annat lyckoföremål”, som de tror ”kan hjälpa eller skydda människor”.

De som tror på en Gud som man kan ha en personlig relation till betraktar sig i högre grad som religiösa, att religionen har stort inflytande både i deras dagliga liv och i beslut i viktiga frågor, samt att de har ”ett andligt eller själsligt liv som går utöver ett enbart intellektuellt och tankemässigt liv”. Dessutom är man betydligt flitigare gudstjänstbesökare: 36 % säger sig besöka gudstjänster minst en gång i månaden, jämfört med 4 % hos de ”nyandliga” är. De traditionella har i högre grad ”upplevt att det finns något bortom den vardagliga verkligheten – något som man kan kalla Gud, men som man också kan ha andra namn för” (83 % jämfört med 66 %).

Däremot går det inte att hitta några skillnader vid tron på reinkarnation, som är låg i båda grupperna (5 % hos de ”traditionella” och 8 % hos de ”nyandliga”), liksom att båda grupperna i lika hög grad tar avstånd från tanken att ”mänskligt lidande här i världen beror på att Gud straffar synden”.

Finns det då en nyandlighet? De få exempel ovan, pekar på att de nyandliga skiljer sig i vissa avseenden, främst när det gäller gudstjänstbesök, från dem som tror på en Gud som man kan ha en personlig relation till.